Monthly Archives: januari 2012

Ja allt möjligt har den senaste dryga veckan innehållit…vi har flängt mellan alla möjliga olika platser och händelser. En del inte alls roliga men andra betydligt roligare…

Gry har lärt sig att man måse klappa fint (nåja ganska fint i alla fall)

Sedan en tid tillbaka har Gry börjat göra skillnad på Isak och Elvis. Isak är den man får pussar av (så om man vill ha puss ställer man sig framför Isak och sticker fram huvudet och skrattar samtidigt) och Elvis är den som är mer stilla när hon vill klappa och kramas.

Kom igen Isak vi pussas lite!

Slänger in ett bildbevis på att även jag och Elvis gosar, inte bara husse och Isak. Fotot är egentligen alldeles för mörkt men det ska i alla fall föreställa Elvis som krupit upp i mitt knä och ligger så nära han bara kan.

Elvis uppkrupen i mitt knä

Ja så var det det där med hundkläder och stadsbesök då. I onsdags blev jag bjuden av en av mina barndomsvänner på musikalen Hair inne på Stadsteatern i Stockholm. Innan musikalen skulle vi äta oss en bit mat också. Sist jag var på restaurang inne i stan minns jag inte ens…kanske runt fyra-fem, kanske sex år sen? Tror det var runt två år sen jag åt på Skärgårdskrogen Kroken är i Nynäshamn. Annars har det inte blivit mer än på sin höjd Thaibaren mitt emot. Så kvällen innebar följande utmaningar för mig:

1. Logistik in till stan samt barnvakt. Det löste sig dock smidigt tack vare att jag fick lämna av Gry och hundar hos Michel på hans jobb (efter påtvingat blöjbyte precis när jag fått på overaller och andra ytterkläder så att jag fick börja om igen) och for sedan vidare och parkerade i garaget under Hötorget. Körde bara fel ett par gånger trots GPS:en vilket resulterade i att jag var på plats 45 minuter för tidigt….Men det var nog lika bra det för väl inne i stan lyckades jag gå fel två gånger. Men min vän mötte upp mig vid T-banan i Östermalmstorg så att jag hamnade rätt till slut. Restaurangen hette Vapiano och ligger på Stureplan vilket skrämde upp mig rejält vad gäller punkt nummer 2 nedan.

2. Kläder. Ja jag hade ju fyndat en del kläder på mellandagsrean som man kan visa sig offentligt i. Bara de att de satt ju inte exakt så snyggt som jag hade minne av plus att jag inte hittade koftan som jag skulle ha över blusen för att täcka ”vadderingen” på sidorna. Men skit samma. Jacka..hmmm. Jag äger bara hundjackor från Arrak. Som tur var två sådana så det fick bli den nytvättade av dem. Skor. Ja, samma där men jag hittade ett par höstskor som tillsammans med tjocka strumpor fick duga. Man kan inte få allt här i världen.  Väl inne i stan hittade jag dock några nytvättade frolicar i fickan…

3. Hår och smink. Nytt smink hade jag också att måla mig med, men något var galet med spegeln. Min ”vanliga” sminkning som passade för två-tre år sen var inte riktigt lika rätt nu av någon anledning. Råkade dessutom sätta på ett läppstift som gjorde att jag kände mig rätt tantig och gammal. Note to myself: less is more when you grow older…Prövade att ha håret utsläppt i ungefär två minuter innan jag gav upp och satte upp det i en bekväm hästsvans.

Väl på plats blev allt dock mycket mer avslappnat och jag kände mig inte helt malplacerad. Musikalen innehöll (förutom musik och dans) mycket på temat hippies och vad det medför…;-)

På dagarna har jag provat lägge lite spår på grus/is/asfalt till hundarna och Elvis har faktiskt börjat tuffa på rätt bra! Gäller att jag inte låter honom gå för fort fram bara. Samma sak med Isak, vi måste försöka sänka farten så att han inte blir för ivrig. De här hårda spåren är ju inte helt lätta för dem. Elvis har faktiskt även spontant tagit upp de spår jag gått till Isak på dessa underlag så jag är jätteglad över det. Det vi brister i är att vi måste träna med andra spårläggare, inte bara husse och matte. På RM:et såg jag ju att det innebar problem för Elvis och att han då tuggade på apporterna vilket han aldrig gör annars. Isak är ju mer van vid detta från TJH-utbildningen. Det och olika liggtider borde vi prioritera när vi kan.

Bygget av huset fortskrider!

Denna vecka började de resa huset på vår tomt! Så spännande och kul att äntligen kunna börja ana hur det färdiga resultatet kommer bli. På bilden syns vårt sovrum med altandörr, vardagsrummet med altandörr, en skymt av ett toalettfönster och så Grys rum.

Entrésidan på väg att bli klar

Här syns ett toalettfönster, entrén och köksfönster. Det finns även ett allrumsfönster och ytterligare ett sovrumsfönster som inte syns på bilden. På kortsidan bli det tvättstugeentré. Vi har beställt huset stomrest med fönster, tak och stuprännor klara. Med andra ord en helt färdig utsida till en början så får vi se hur mycket Michel hinner med att snickra på resten. Elektriker och rörmokare ska vi såklart även ta hjälp av för de bitarna man inte får göra själv. Så nu börjar vår dröm om ett nybyggt hus i skogen bli verklighet!

Ha en bra helg alla!

Foto: Marie Johansson

Innan helgen kom det lite kyla och snö kombinerat med sol vilket gjorde att humöret steg både ett och två ”hack”. Fredagen var ju dessutom röd dag så jag och hundarna fick sällskap av Marie och hennes bouvierer på en riktigt lång promenad. Alla bouvierer var med: Maya, Lennon, Mini, Elvis och Isak. Trötta och nöjda efter drygt två timmar ute i snö och sol blev det också en välförtjänt fika. En perfekt trettondag helt enkelt!

Förutom svängar i skogen har jag tagit killarna för att träna lydnad och spåra denna vecka. Elvis och jag har gjort ett nytt genombrott med apporteringen men är fortfarande inte av med att han tar ett omtag efter att ha plocka upp apporten. Om jag lägger apporten rakt nedanför honom på marken eller lägger den långt ifrån spelar ingen roll. Nu har vi nött så mycket på det momentet så jag tror det får vila ett par veckor medan jag försöker komma på en ny strategi. Däremot har Isak börjat apportera klockrent efter att ha blivit lite ”suktad” på all träning med Elvis medan han fått platsligga eller varit uppbunden…Det är inte bara apporteringen som Isak blivit sporrad till utan han blir så triggad av att få lite konkurrens av att titta när Elvis och jag tränar så det blir nästan svårt när det väl blir hans tur. Jag har sett hundar av andra raser som ”hoppar fot” under det fria följet men Isak är nog den första hund som jag haft som gör så :-)

Snöpojkar

Efter lite lydnad lägger jag ut ett kort spår på underlaget grus med ett tunt snötäcke och båda hundarna tycker det är jättekul att få spåra igen. Elvis är jobbar koncentrerat och Isak är jätteduktig han med även om har hade lite för bråttom. Så nu har det blivit kul att träna igen. Passar bra för ridhusträningen börjar på måndag igen.

Jag har också anmält Elvis till ett mentaltest längre fram mot vårkanten och hoppas så att vi kommer med! Det blir i så fall det första mentaltestet jag själv går med hund!

Isak och Michel

Avslutar detta blogginlägg med att visa vad jag kan finna i vår säng här hemma när det är läggdags. Känns som att det är ”någon” som snott min plats och ”någon annan” som inte verkar så missnöjd med det

Ha en fortsatt bra vecka alla!

Ja så är det då den 1 januari 2012 och en massa önskningar, förhoppningar och planer inför 2012 rör sig bland tankarna. Jag gör varken någon årskrönika eller lista med mål för 2012 utan lovar bara mig själv att helt enkelt göra mitt bästa, för vårt bästa, under 2012. Det räcker gott nog och inkluderar allt ifrån hundar, barn, hälsa, vardag, studier, arbete med mera.

Vi hade ett lugnt nyår med lyxiga skaldjur, tända ljus, trötta hundar som sov sig igenom tolvslaget, lite film och en långpromenad i frostig, vacker skog såklart. Hoppas ni läsare haft det lika bra på nyår hur ni än firade!

Ni som följer bloggen har nog märkt att jag närmast är lite ”obsessed” vid grusiga golv. Lika bra att erkänna att bland det bästa jag vet är att gå barfota på nyskurade, väldoftande golv vilket med andra ord innebär korta perioder av ”nystädadegolvrus” för mig sen ett tag. Därav denna hang-up. Jag kan då berätta att jag såklart håller på att bli överlistad av de två hundarna (förutom vädret) här hemma i krigföringen mot golven, men ni kanske inte trodde något annat heller? Matchen mellan Bouviererna och regovarellerna leds nämligen av hundarna såklart. Isak rullar sig i vattenpölar som sagt och Elvis har redan haft hål på sin overall. Men helt klart mindre grus på golven trots allt…så därav ställningen 2-1 till Bouvierernas förmån.

Efter att ha varit hemma i drygt ett år och inga planer på att gå tillbaka till arbete än på ett tag har även jag kommit till ett rastlöst läge. Trodde aldrig riktigt att det skulle ske med två hundar att ta hand om förutom Gry såklart. Skulle gärna jobba lite ”extra” men som det ser ut nu så fungerar det helt enkelt inte i vardagen då Michel kommer få använda hela sin lediga tid till att bygga. Plugga gör jag ju förstås, men ärligt talat, något annat som man kan göra bara för skojs skull behövs också. Laga mat och baka har jag fått nog av efter jul (jag kan dessutom inte låta bli att äta upp allt jag bakar) så jag var tvungen att hitta på något annat. Valet för på det chockerande alternativet virkning…Ja ni läste rätt…jag håller kanske på att bli en ”Housewife” på riktigt ändå? Jag har inte virkat sen syslöjden i mellanstadiet men helt plötsligt infann sig suget att få göra något lite kreativt och konstnärligt och samtidigt få arbeta med händerna istället för dator och papper. Så den galna idéen om att försöka ge sig på att virka en filt av s.k. mormorsrutor i olika färger blev till verklighet igår då jag gjorde slag i saken och beställde hem garnerna. Farligt projekt för en person med lite bristande tålamod när det gäller saker som upprepar sig under en lång tid för filten är gjord av många mormorsrutor och virkas på ett och samma sätt hela tiden. Den som lever får se…

Ja det var nog allt (inte särskilt hundrelaterat) för denna gång. Tur att jag har ”sjukdomsinsikt” i alla fall? Medan jag väntar på garnerna så ska jag nog börja läsa julklappsboken Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon. Boken handlar om en kvinna i London som blir av med jobbet och samtidigt dumpad av sin pojkvän. I samma veva ärver hon ett hus på landet och ett hem för övergivna hundar av  sin moster.  Självklart flyttar hon ut på landet och blir mycket engagerad i arbetet med att finna nya hem till de tilltufsade hundarna. Låter som att boken har en lovande story i alla fall…:-)